Analysera

Jag vill sluta analysera. Men jag kan inte.
Jag vill bara känna efter. Men jag kan inte.
Jag vill inte fastna i tankar. Men jag kan inte.

En analys: det skiljer drygt 4cm på magen när jag ätit något den ogillar, mot när den är nöjd.
Det är som om någon tryckt ned en nätmelon i magen. Spänner, värker lite, kulan på magen.

Nu vill jag väga mig. Heeeela tiden. Inte bra. Stå emot!
Mäta. Analysera. Fundera. Vill inte gå ner. Håller koll på kalorier. Dränker maten med olja.

Låt bli. Det blir som det blir.

Annonser

PMS

Jahopp då var det dags. Tanten, hon den röda som det är tabu att prata om. Hon som gör det möjligt (eller omöjligt) att små bebisar kommer.

Idag kom hon hur som på besök. Jag hade en känsla av att det snart borde vara dags, men mer en känsla av tid, än känslor i kroppen.

För PMS:en har då inte varit på besök! Kanske vore det bäst att fråga mannen, men nej, tycker inte att jag varit mer nedstämd än vanligt, mer lätt irriterad, bara jag ser mannen blir jag arg (att han stannat i 10 år! Tack!), stått ut med gnäll ungefär som vanligt (även om den tröskeln också varierar dag för dag).

Symtom på glutenkänslighet, mjölkkänslighet, Candida: P.M.S.

Aha! Nu när sockret är väck, jästen är väck, möglet är väck, kolhydraterna minskat så backar svampen. Den är inte död, så snabbt går det inte. Men den tar inte min energi. Tur för den, för jag behöver den själv! Den är där i munnen, hårbotten, magen och skriker: jag svälter!
Men det struntar jag i!

Tacksam för att slippa sockersug. Har lätt kolhydratsug (en skål lättsaltade chips…mmmm….), men helt kontrollerbart.
Synd att jag inte gillar grönkålschips. Det hade jag vräkt i mig annars. Väldigt bra substitut, om man gillar smaken.

Jag läser, läser och läser. Så många olika skolor, men tror jag hittat min väg. En väg som känns OK. Den har blivit lite modifierad under veckorna som gått. Lagt till och tagit bort.

4,5 vecka har det gått nu. 4,5 vecka utan socker och en vettig brödskiva. 4,5 vecka med rotation på maten. 4,5 vecka med minimalt med frukt.

Suget finns där. Som nu, känner mig inte hungrig, men sugen. Skillnaden är att nu fattar jag att det inte är jag som är sugen. Det är DOM!

Hur ska jag veta

Alltså hur ska jag veta, egentligen.

Ligger i sängen nu med lite bubblig mage. Är det för vattnet? Potatisen? Strömmingen? Moroten? Salladen?

På ett sätt hade det varit enklare om symtom som ”brain fog”, beläggning på tungan, exsem och tvångshandlingar skulle komma. Då hade det varit enklare att komma på vad jag tål eller inte.

Idag funderade jag på lunchen om jag reagerade på biffarna jag åt, men det kan ju lika väl vara potatisen jag åt.

Naturligtvis är jag glad att det inte är värre än vad det är! Det är ju tillräckligt som det är.
Ikväll har jag börjat läsa en bok jag köpt om rotations diet. Deras matschema är inte riktigt som mitt. Ska såsmåningom undersöka skillnaden mer noggrant och ev fundera på att byta till bokens. Anledningen att byta vore att då skulle jag kunna nyttja recepten i boken på ett helt annat sätt än vad jag kan nu.

Allt detta med maten kräver massor av tankeverksamhet för mig nu. Jag vill bli bra så fort som möjligt, även om jag är medveten om att det kommer att ta den tid det tar. Jag läser böcker och googlar konstant.